Jag la ut denna bilden på instagram story och fick en fråga som fick mig att fundera ett varv. Frågan löd 💌:Just nu funderar jag på hur du ser på botox. Tycker det är svårt att förhålla mig till vänner som väljer botox, då jag själv alltid varit extremt emot att förändra utseendet. Vill vi ska stå stadigt för våra barn skull och inte förändra, utan istället se åldrande med charm.Hur tänker du i frågan? Hur kan man tänka för att acceptera andras val (när det kommer väldigt nära inpå - såsom inom familjen där vuxna är tydliga förebilder..) Flummigt skrivet, men hoppas du förstår min fråga. Blir glad för bara några ord av dina tankar kring detta. Jag förstår absolut frågan och mina tankar kring detta är ganska okomplicerade. Tror jag. Jag har nämligen vuxit upp i ett hem där det varit totalt uteslutet att döma någon för dess utseende eller livsval. Först när jag var 12 år och satt och fikade tillsammans med en kompis och hens mamma förstod jag att vuxna kunde kommentera nedlåtande mot andra då mamman utbrast”-men titta vilka fula byxor han har!” och nickade mot en man som gick förbi i ett par udda byxor. Jag minns det ögonblicket så klart och jag minns att det kändes så olustigt. Sedan dess har jag såklart stött på denna typ av kommentarer från fler vuxna vid olika tillfällen men jag blir alltid lika illa till mods. Fattar helt enkelt inte varför man håller på så. Min pappa har något av en hippie mentalitet och har alltid dragits till originella typer. Han lärde mig tidigt att man inte är konstig bara för att man inte väljer att leva sitt liv enligt normen. Man är bara fri. Sig själv. Det är fint tycker jag. Så. Vart vill jag komma med detta egentligen? Jo att jag tycker inte att man ska döma någon för dess utseende eller livsval. Om man inte aktivt skadar någon vill säga men det är så sjävklart att jag knappt behöver förklara. Men ville bara addera den lilla detaljen så att ingen tänker något annat. Jag ser på botox som på tatueringar ungefär. Båda utförs med nål av en yrkeskunnig person på mottagaren som också är beställaren. Helt frivilligt. Jag är inte sugen på varken tatuering eller botox men man ska aldrig säga aldrig har jag lärt mig av livet. Men som det känns just orkar jag liksom inte hålla på plus att jag hellre lägger pengarna på att köpa nya växter till trädgården. Det gör mig lycklig just nu och förhoppningsvis i framtiden. Jag dömer absolut ingen och tycker inte att det finns något rätt eller fel. Alla får göra som de vill och jag tror att världen hade varit lite snällare om fler inte la så mycket värdering i andras val. Bättre att lägga energi på sitt egna lilla liv istället. Så tänker jag. Be kind & puss!
