Nej jag har inte slutat blogga. Men jag är inne i en rejäl bloggsvacka. Det känns liksom som att jag sitter med skämskudde och faktiskt mest skäms när jag tänker på bloggen och även när jag kikar in på andras bloggar och ser andra influencers på instagram. Herregud vad händer? Är detta slutet? Eller början? Mår jag inte bra? Eller mår jag bra? Nej men mitt mående behöver väl inte vara linjärt med lusten att delta i sociala medier? Eller? Haha jag vet ingenting. Nu skäms jag igen. Men skit samma. Nu kör jag! Här kommer några upptäckter jag gjort det senaste: När Gillis var alldeles ny i magen (sådär ny att jag knappt vågade tänka att det var på riktigt) var jag och Adam med Kristin och Jonas i Florens. Jag köpte ett knot bracelet från Celiné och var så glad för det. Älskar att köpa sådana lite finare saker på resor för resan och upplevelsen lever liksom med i saken då tycker jag. I vilket fall som helst samlade jag på mig ganska mycket vätska under graviditeten så en dag gick det helt enkelt inte på handleden. Så jag la tillbaka det i asken och tänkte att det skulle få komma fram efter graviditeten. Men så glömde jag helt av det i virrvarvet av bebisar, cancer och flyttar. Fram tills i helgen när Adam tömde det sista i huset och hittade en låda jag inte sett sedan vi bodde på Linnégatan. Där i låg det. Armbandet. Hej! Nu är det armbandet och jag igen 💫 På Rammefors Konditori här i Borås har dom just nu gifflar med äppelkompott och vaniljkräm med kanelsocker och jag har eventuellt blivit beroende. Jag har en ny runda i skogen. Eller jag har gått den innan också men det är först nu som det känns som ”min”. Den är mycket snårigare än mina andra, mer skog liksom. Känner mig rik som har skogsrundor att gå bara några minuter hemifrån. Minns när vi flyttade till vårt första hus i Göteborg, ut mot Långedrag vid Käringberget för att vara exakt och både jag, Adam och Hjördis kollade på varandra och frågade oss exakt samma sak. Vart är naturen? Vi fattade ingenting. När vi bodde i Linné hade vi Änggårdsbergen och eftersom att vi är uppvuxna i Borås båda två var det liksom självklart för oss att det fanns någon slags ordentlig natur att ta sig med gångavstånd. Men det ska man såklart inte ta för givet. Är så glad över min skog och mina rundor. Det var det. Känns stort att det blev ett blogginlägg. Hoppas att ni mår bra.
