I söndags var det ju äntligen dags för det första Frukostfolket tillfället på evigheter. Det har varit lite vilande ett tag men nu är vi igång och det känns så himla kul. Inte minst för att söndagens workshop blev så mysigt och lyckad. Visst tar vi oss en titt? Jag, Hanna och Alice anlände till Matateljén strax efter klockan 8 och satte igång med förberedelserna direkt efter att vi kramats med Sofia som skulle hålla i workshopen och Anna som äger och driver Matateljén. Hanna fick som uppgift att skriva skylt. Jag dukade. Sofias kokbok travades upp på ett bord precis vid entrén. Inne i köket stod morgonens meny på den finaste lilla svarta tavlan jag sett. Har aldrig någonsin varit med om en godare frukostmeny. Sofia kan sin mat om man säger så. Hon förberedde en station för varje rätt som skulle lagas. Otroligt fint ordnat allting och råvaror som andas Chez Wood. Jag inspekterade så att griffeltavlan som skulle hänga ute i matsalen blev rak. Yes, där satt den. Ljus ställdes på bordet. Alice ville föreviga oss. Men vi flamsade mest. Och kikade i boken såklart. Sofia ropades ut från köket för att föreviga oss tre tillsammans innan frukostdeltagarna kom. Och vi kände oss redo. Tänkte stå på trappen för att välkomna men det var så kyligt och vi kom på att ljusen skulle tändas så vi gick in igen. Men så mysigt att kliva ut när man är mitt uppe i någonting för att se hur allt ser ut utifrån. Här vill man ju bara slå sig ner och sitta resten av dagen. Men först tändes ljusen. Och nu började deltagarna droppa in. Ett otroligt härligt gäng som kändes som kompisar allihopa. Alla fick en kaffekopp i handen. Och vi hälsade välkomna. Anna berättade lite om Mataleljén. Sofia berättade om menyn och hur workshopen skulle gå till. Sen var vi igång. Det hyvlades morötter. Sofia visade hur man skär avocado på hennes snygga vis. Koncentration och matlagning pågår. Sofia visade hur en mandolin fungerade och alla blev livrädda för att fingertopparna skulle flyga men allt gick bra. Gröt kokades och jag fick i uppgift att portinera ut på fat. Sedan var det dags att pochera ägg. Något som Sofia är en mästare på. Och det är mycket lättare än man tror. Tricket är att knäcka ägg i en skål/mugg innan för att sedan själpa ner i en virvel som man skapar i det sjudande vattnet med lite ättika i. Låt ägget ligga där i ca 4 minuter. Klart! Härligheten i denna bild! Att få dela kök med 17 glada, smarta och så härliga tjejer kan vara det finaste man kan utsätta sig för en söndag i november. Sen var det dags att börja duka upp all mat vi lagat på borden. Se så vacker morotssalladen blev när vi använde oss av olika färger på morötterna. Nu var det varsågoda! Kajsa (som hade rest från Österlen) och resten av gänget vid mitt bord. Det skickades tallrikar, plockades och serverades. Vet inte hur många gånger kaffekopparna fylldes på under morgonen, gick åt många kannor vilket är det ultimata beviset på en trevlig morgon tycker jag. Precis allt var så oerhört gott och smakerna kompletterade varandra på ett underbart vis. Kokosgröten med polenta och chia har blivit min nya favoritgröt som jag ätit till frukost nästan alla dagar denna veckan. Får inte nog! Alla recept finns i Sofias kokbok såklart. Matateljéns lokaler har tidigare inhyst en vvs butik. Det kan man ju inte tro idag. Känns som att det alltid varit en delikatess- och matbutik med servering. Medan det sista åts upp och kaffekopparna fylldes på än en gång smet Sofia ut i köket för att steka skrabelucker. Som serverades med blåbär, björnbär och mynta. En frukostefterätt är bland det lyxigaste jag kan tänka mig och just skrabelucker är så barnsligt gott. När det blev dags att runda av satte sig Sofia vid traven med böcker. Alla fick med sig personligt dedikerade böcker hem. När alla gått var vi allihopa så lättade och uppfyllda av morgonen, släckte ljusen, dukade undan och pratade över disken och grät litegrann. Över det där som drabbar så många och som inte borde få finnas men ändå finns. Sofia skrev så fint om det här. Jag lämnar det där med den varmaste känslan i magen. Tack allihopa för den här morgonen.
