Igår var jag en sväng på stan för att fixa de sista klapparna och köpa brantevikssill som jag absolut inte kan vara utan på julbordet. Inne på The Kitchen spanade jag på dessa vaser som görs av den danska keramikern Tina Marie. På vägen hem gick jag genom Haga och fönstershoppade hos Fåfängan Antik. De har så mycket fina gamla julgrejer. Hemma värmde jag rester som blivit över från middagen kvällen innan. Så himla god soppa med grönkål, persilja och spenat. Receptet fann jag i senaste mama där Siri Barje delar med sig av massor av inspirerande gröna recept. Sedan hängde jag upp min nyinköpta julklänning från H&M. Packade upp ett nytt julrött nagellack från Chanel. Rouge Essentiel heter det. En annan sak som packades upp var detta halsband som jag fått skickat till mig tillsammans med ett handskrivet personligt brev från en läsare. Blev så rörd och glad. Tack Tove! Det är en Karneolsten som sägs öka den personliga kraften, mentala energin, mod och styrka. Perfekt för mig just nu och kommer bli så fin att bära tillsammans med mina ringar och blue billie hängen som finns kring min hals varje dag. Gillis juloutfit är också redo. Gulliga små hängsleshorts från Hust&Clarie, skjorta från Zara och strumpbyxor från Arket. När jag var på stan stannade jag till på Knapp-Carlsson för att köpa band och bjällror. Tänker att jag kör på brunt papper, siden/sammentsband, någon bjällra och lite mjuken till årets klappinlagning. Kanske lite lack också. På kvällen klädde vi vår gran som i år är något mindre än vanligt och står på ett bord eftersom att Gillis förmodligen är Sveriges mest klåfingriga ettåring just nu. Så nu är faktiskt allt fixat inför jul, vilket känns skönt för idag har jag inte kunnat göra någonting. Förutom ett besök på vårdcentralen. Jag är så ofantligt trött, det var likadant på den fjärde dagen efter förra cellgiftsbehandlingen. Vill göra massor med mysiga grejer men kroppen säger bara nej och då är det bara att lyssna och vila, även fast det kan vara bland det tråkigaste jag vet. Att inte få göra saker huvudet har lust med för att kroppen säger nej. Men det blir jul ändå, även fast det hela känns lite som ett hån just nu. Är arg och ledsen för att allt egentligen är så bra, men så går jag samtidigt igenom ett trauma. Igår bröt jag ihop när Adam ville ta en bild på mig när jag klädde julgranen, det brast när jag tänkte på att sorgen i mina ögon skulle synas mer än lyckan. Nej fy vad svårt det är att gå igenom något tufft just över jul. Nästa år ska jag ta sådan revansch så att det inte är klokt, denna ska jag såklart också njuta av men jag gör det med ett stråk av lite sorg och så får det vara. Man behöver inte låtsats och sopa under mattan. Det blir jul ändå och livet är trots allt väldigt fint.
