När jag fyllde 30 år i maj fick jag detta porträtt av Adam. Han hade bett vår vän Bobo Wallmansson att måla av denna bild som Adam tagit på mig med Elisabeth i magen och Gillis i knät. Sedan dess har det hängt här i vårt kök och jag är fortfarande helt överväldigad och rörd över denna fina present. Faktiskt även lite chockad. Så galet att ha sig själv i full skala (plus lite till) på väggen. Hade tänkt visa bild först när fåtöljen klätts om och lampan sänkts men med tanke på att jag inte ens lämnat in fåtöljen till tapetseraren lär det ju dröja lite och nu kunde jag inte hålla mig längre. Extra fin blir den när Hjördis ligger där i fåtöljen ❤️
