Jag kan eventuellt vara sämst i inredningsvärlden på att förklara hur jag tänker kring inredning. Jag tänker nämligen nästan inte alls utan går bara på känsla. Vilket kan vara ganska irriterande att höra om man liksom inte är en sådan människa. Jag får ofta frågan om jag inte kan tipsa om hur jag tänker kring vissa inredningsrelaterade saker och då ser jag oftast ut som ett stort frågetecken eftersom att jag inte ens har reflekterat kring att det går att tänka. Ja ni förstår. Men en sak som slog mig idag när jag stod i sovrummet och kollade ut mot fåtöljen i vardagsrummet är att jag alltid tar hänsyn till det som blicken landar på runtomkring. Jag stirrar mig liksom inte blind på att ett ställe i hemmet ska kännas bra utan mitt sinne vill uppnå något sorts harmoniskt djup. Herregud vad detta låter flummigt nu helt plötsligt men jag ska försöka förklara. Ta denna bild som ett exempel. Till vänster som skjutdörrarna i sovrummet hänger denna poster från The Way We Play. Utanför skymtar vardagsrummet och i just denna vinkeln finns det två saker som plockar upp den rosa färgen. En sammetskudde från Christina Lundsteen i fåtöljen. Och denna fantastiska mobil från Frederikke Aagaard. Ja men detta gick väl bra? Ger ändå mig själv godkänt i att försöka förklara. Hoppas att ni förstod och känner för att använda er av denna tanke. Lägg gärna även märke till att sovrumskulören plockas upp i pläden på fåtöljen. Dock viktigt att det inte gör över styr det där med att matcha, måste ju vara lite spännande också. Okej nu ska jag sluta förklara hur min hjärna icketänker.
