En av de mest återkommande frågorna i kommentarsfältet till frågestunden är hur vår boende situation egentligen ser ut. Skulle inte ni bygga hus? Men ni flyttade ju till en ny lägenhet istället? Vart har ni köpt hus nu? Så för att reda ut hela situationen tänkte jag att det svaret kräver ett helt eget inlägg. För att göra en längre historia kort sålde vi vår förra lägenhet med planen att vi skulle bygga ett sommarhus på den där platsen som vi älskar så och försöka få tag på en hyresrätt eller billigare bostadsrätt i stan. Lägenheten blev såld, tomten stod där och vi började kika på olika alternativ i stan men ju längre tiden gick desto mer började vi tveka. Var vi verkligen beredda på att satsa alla pengar vi ägde på något som ändå aldrig kunde bli ett permanent boende? Skulle vi få ihop det? Och kanske är den platsen så fin just för att den inte har några måsten? Vår dröm har hela tiden varit att köpa ett hus nära havet och med spårvagsnavstånd till stan. Men det där huset verkade aldrig dyka upp och vi har samtidigt alltid drömt om att ha något eget boende på den där vackra platsen och nu hade vi chansen. Så vi tog den lite hastigt och lustigt och tänkte att "-äsch det löser sig", men ju längre tiden gick fick vi kallare och kallare fötter. Så vi drog oss ur och bestämde oss för att köpa en lägenhet på vår absoluta drömgata i Göteborg istället, nära vänner, nära jobb, nära restauranger, nära matbutik, nära kaffeställen och nära vårt liv som pågår just nu. Vi har dessutom fortfarande tillgång till den där platsen som vi älskar så då både tomten som vi skulle köpt och granntomten är kvar inom familjen. Att vi dessutom precis blivit ägare till ett litet 1920-tals hus i det där området nära havet med spårvagnsavstånd till stan gör att jag inte tvekar en sekund på att vi tog rätt beslut till slut. Kanske kommer det en dag då vi ändå bygger något på den där platsen men det får framtiden utvisa. Kollagen är av bilder tagna i några av lägenheterna vi bott i de senaste åren. Häromdagen var vi tvungna att verkligen räkna efter hur många vi bott. Åtta stycken fick vi det till, på åtta år. Lite galet är det nog. Men nu väntar ett hus på oss och jag vågar knappt skriva det men där ska vi bo länge. Punkt.
