Ni som följt mig länge vet att jag har en dröm att få bo på Rosengatan. Efter några år i Linné har jag nämligen kommit fram till att det är den perfekta gatan att bo på av flera olika anledningar. Dels för att husen är i exakt den 1920-tals stil som jag älskar. Men också för att alla hus har små förträdgårdar, gatan är solig och lugn trots närheten till Linnéplatsen och så ligger Slottskogen bara ett stenkast ifrån. Att gatan och husen är vackert bågformade gör det hela ännu bättre. I husen här har det funnits förvånansvärt många hyresrätter kvar, helt enkelt för att hyresgästerna inte flyttat och man har inte kunnat omvandla till bostadsrätter i samma takt som övriga Linné. Så min dröm har alltid varit att få köpa en orörd hyresrätt. Detta vet min kompis Ida som jobbar på Alvhem så när vi tog en kaffe för några veckor sedan kollade hon pillemariskt på mig och sa ”-Vet du? Vi har fått i uppdrag att sälja din drömlägenhet och jag har nycklarna med mig. Vill du gå med och kika?” Det går ju inte att svara nej så vi drack snabbt upp kaffet och gick med raska steg mot Rosengatan 5. Där högst upp i hörnet på huset med de gröna fönstren ligger den pekade Ida. Välvd träport och rosor i rabatterna. Såklart. Vi är ju på Rosengatan. En trappuppgång jag hade kunnat leva med. Ungefär här börjar jag få ordentlig puls och jag känner att detta inte bara känns 100% kul. Det börjar kännas som lite av en pina också. Att få kliva in i sin dröm som man inte vill uppfylla just nu i livet men som är ett tillfälle som kanske aldrig kommer igen. För snart finns väl inga orörda hyresrätter kvar här tänker jag. Jag går efter och lyssnar nyfiket och tar samtidigt in allt vackert. Kolla ledstången och fönstret. Vi kliver in i hallen som är precis en sådan jag alltid drömt om. Dold förvaring till vänster och en trevlig välkomnande öppen spis med yta för ett stort bord att ställa en bukett på. Eller kanske två fåtöljer där framför spisen? Eller just det. Det är ju inte jag som ska inreda här men hur ska jag kunna låta bli? Ni får stå ut. Ekparkett i original. Och den raraste takrosetten jag sett. Intill ligger det gamla herrummet som hade varit ett helt perfekt bibliotek så nu bestämde jag precis att det får bli bord i hallen med böcker och bukett. Stort fat där man lägger sina nycklar, läppstift och annat man behöver så får detta rum bli ett ordentligt bibliotek med hyllor från golv till tak. Ett runt lågt bord i mitten och så två riktigt sköna fåtöljer. Dubbeldörrar i glas och härifrån ser man ju den öppna spisen från fåtöljerna så det blir ju perfekt. Rummet innanför hallen vetter ut mot Rosengatan och badar i sol. Där skulle jag haft vardagsrum. Eftersom att lägenheten ligger så högt upp ser man bara grönska utanför. Detta blev jag helt lyrisk över eftersom att jag är en sådan jobbig jäkel som tänker ungefär lika mycket på hur utsikten är som hur känslan inuti ett hem är. Här är den lilla balkongen som skymtade på första bilden. Två soffor mittemot varandra här. Balkongdörrarna på glänt så att man hör gatans lugna sorl och kanske fåglarna från Slottskogen. Till höger skymtar en dörr som leder in till biblioteket där vi redan varit. Låt oss zooma in på vredet till balkongdörrarna. Så vackert! Utsikten igen. Det måste vara Naturhistoriska museets torn man skymtar där. Och låt oss stanna till vid fönstren en sekund eller två. Original och det munblåsta glaset kvar i nästan varenda båge. Spår från en tid då det fanns en piga i hushållet, för jag gissar att ringklockan användes för att låta henne veta att man ville något. Älskar att de gamla snickerierna är målade i glansig cremevit färg. Det tycker jag är det vackraste. I fil med vardagsrummet ligger ett rum som måste varit matsal en gång i tiden. I dessa rum har man behövt rikta upp golvet eftersom att huset satt sig så här gissar jag att det legat ekparkett precis som i hallen en gång i tiden. Älskar sådana där dubbeldörrar. Ljuset här är magsikt. Taklisterna och takrosetten likaså. Önskar att jag fick med mer i bild men där till vänster finns en större balkong som ju är supertrevligt att ha i en matsal. Från balkongen ser ni tydligt hur vackert välvd gatan och husen är. Vi går vidare ut i serveringsgången. Ett gammalt serveringsskåp som någon gång måste moderniserats för visst ser det ut som att man satt på en tunn skiva på dörrarna? Ja! Såhär måste det se ut på framsidan också. Blir så sugen på att restaurera. Vidare genom serveringsgången finns köket och den gamla pigkammaren. Älskar kök som vetter mot en innergård. Ida berättade att det är några i föreningen som flyttat köket till där matsalen ligger men jag hade nog faktiskt låtit det vara kvar här. Jag gillar känslan av när ett kök ligger lite för sig själv. Men det är ju såklart en smaksak. Innanför köket ligger piggammaren. Denna väggen hade jag tagit ner för att göra ett större kök men ändå tidstypiskt för 1920-tal. Skafferi, högskåp, kökssoffa och ett rundat köksbord i trä. Mysigt men luftigt. I pigkammaren finns även här finns en balkong. Hela tre balkonger i denna lägenhet alltså och höjden av lyx med balkong i köket. Ska vi gå tillbaka genom hallen för att komma till sovrumsavdelningen? Ja en sådan finnes. Nu minns jag knappt hur många sovrum som fanns men två eller tre kanske? Och ett stort badrum med badkar. I den här delen av lägenheten var det lite enklare dekor. Inga taklister och mindre takrosetter. En vägg som behöver lite kärlek. Ja, alla väggar och ytskick behöver sig en omgång men åh vad jag önskar att nästa ägare gör en varsam renovering med 1920-talet i åtanke i färg, mönster och materialval. Intill sovrummen finns stora garderober med så fina krokar som aldrig någonsin får tas ner om jag får bestämma. Tillbaka där vi började, i hallen. Det tar emot att lämna faktiskt. Det var med darriga ben jag gick ner för trappan. Hejdå Rosengatan 5 och drömlägenheten på 5:e våning. Hoppas att någon tar hand om dig och ser allt vackert som borde bevaras. Kanske ses vi igen om sisådär 15 år. Det vore härligt. Kika vidare in till Alvhem för att se mer av lägenheten.
