Här kommer äntligen bilderna från Carl och Karin Larssons Lilla Hyttnäs i Sundborn som jag besökte en dag förra veckan. Jag har varit här en gång innan, på midsommardagen 2015 och då blev jag så himla berörd av platsen, familjen Larsson, huset och dess värme så när den guidade turen var slut och vi klev ut i trädgården brast jag i gråt. Det blev liksom för mycket att hålla inom sig. Att komma tillbaka kändes så himla fint, speciellt nu när huset så smått hade börjat julpyntas och vi fick lov att fotografera. Något som annars är förbjudet att göra under de öppna rundvandringarna. Vi började med en tur kring huset. Här ser vi Carl som spanar ut över sjön. Alla fönster var fyllda med vitmossa och eterneller inuti. Så fint! Här är Karins berömda odlingslåda. Och kolla här så fina äppledekorationer till fåglarna i den lilla björken. Redan på utsidan ser man tydligt vilka som bodde här. Ett porträtt på de fyra första barnen på verandan. Direkt in till höger ligger den lilla ateljén där det var dukat för lunch. På stolarna låg själva anledningen till att vi var här. En Matbok av Elisabeth Svalin Gunnarsson. I hörnet stod Karins vävstol. Eftersom att huset är utbyggt i flera olika omgångar fanns det fönster mellan rummen på några platser och här kan man kika in i förmaket. Detta är nog det rummet som gjort mest avtryck i mig sedan den där midsommardagen 2015. Här åt nämligen hela familjen middag tillsammans och där i hörnet står nationalencyklopedin för att man lätt skulle kunna slå upp fakta vid de många diskussionerna som fördes kring bordet. Det röda och gröna går som en röd tråd genom hela hemmet. Pärlspont, tallrikshylla och handmålat skåp. Lika fint nu som då. Detta var familjens soppskål. En rätt man ofta åt för det var så enkelt att späda ut med vatten om man plötsligt skulle få fler middagsgäster än vad man först tänkt. Överallt fanns dessa personliga små hälsningar. I rummet som kallas förmaket var väggarna klädda med tunt tyg istället för färg och kolla så fin takmålningen är där ovanför kakelugnen. Som att ugnen fortsätter. Blomsterfönstret var fyllt med mårbackapelargoner, precis som i den berömda målningen. Alla rum är betydligt mindre än vad man får uppfattning om i Carls målningar. Men annars är allt sig likt. I köket var det så mysigt. Och det doftade nygräddade pepparkakor. En trappa upp låg alla sovrum och biblioteket. Carls säng stod i mitten av hans rum. Notera den höga bokhyllan längst upp på väggen, så ska jag också ha i något rum. Och i sovsalen sov Karin och alla barn förutom Suzann som hade eget rum. Så fina barnsängar. Och överallt dessa fina väggmålningar. I biblioteket var det så mysigt. Rundturen fortsatte en trappa ner men nu åt andra hållet. Nämligen mot den stora ateljén. Här inne serverades det pepparkakor och Lilla Hyttnäs glögg. Under besöket här fick jag upp ögonen för krukväxter som jag är uppväxt med men som jag sedan glömt bort. Som novemberkaktusen till exempel. Den är så mycket min mormor för mig. I fönstren hängde en gardin jag blev väldigt förtjust i. Som tur var fanns den att köpa i museishopen så det gjorde jag. Nu ska jag bara ta mig tid att brodera lite också. En julgran klädd helt i min smak. Efter glögg och pepparkakor blev det bråttom tillbaka till bussen som skulle ta oss till Stockholm igen. Men jag kunde inte låta bli att ta några sista bilder utifrån. Jag är så fascinerad av detta hus. Här ser man lite tydligare hur det liksom har byggts på undan för undan. Så inspirerande och befriande hela altet. Stort tack till Carlsson Hägg PR & Communication, Elisabeth Svalin Gunnarsson och Carl och Karin Larssons släktförening som gjorde denna resa möjlig. Eftersom att vi var ett gäng bloggare med på denna resan finns det massa fina inlägg att läsa, så kika in hos dessa också: Elsa Billgren Sofia på Mokkasin Ulrika på Seventeendoors Och missa inte Billgren Wood avsnittet tillägnat gården, här finns det att lyssna på.
