Efter 58 år i samma hus var det dags för min kära mormor att flytta till nytt boende och ni kan ju tänka er hur mycket man hinner samla på sig på den tiden. Eftersom att jag älskar gamla saker och ting, har alltid gjort och kommer säkert alltid att göra, fick en hel del följa med mig. Det är liksom så mycket mer än en fin sak, det är en sak som har en historia och sådant är jag svag inför. En kommentar som "-tänk att mormors mor serverade svagdricka i denna karaff" får mig på fall och jag hör hur karaffen skriker till mig att "behåll mig, ta med mig hem och blanda saft i mig och servera till dina framtida barn". Då måste jag ju behålla den! . Och så tänker jag "åh vilka fina askar, dessa kan jag absolut ha nytta av någon gång!" Ja nu hör ju! Hopplöst förälskad. Tur att min mamma bor i ett stort hus och kan ha vinden full med gamla grejer som få stå där till jag har ett alldeles eget hus, för det kommer jag ju ha någon dag.
