Jag har enda sedan jag var en liten flicka drömt väldigt stort. Då var det drömmar om att jag egentligen kanske var en prinsessa, jag gick runt med någon prinsessliknande outfit och låtsades att vårt hus var ett slott. Jag minns så väl hur jag verkligen försökte skrida ned för trappan hemma likt en kunglighet med huvudet högt och fötterna framför varandra. Mina föräldrar skrattade åt mig och undrade nog vart jag hade fått alla mina lite "finare" fasoner ifrån. Sådana här drömmar kanske de flesta små barn har men detta har liksom hängt med mig hela livet, inte just att jag är en prinsessa kanske men att våga drömma. Drömma stort. Mycket på grund av att jag har två fantastiska föräldrar som aldrig någonsin talat om för mig att någonting är omöjligt, de har aldrig heller pressat mig till någonting utan alltid talat om att jag kan bli och göra precis vad jag vill bara jag vill det tillräckligt mycket. Jag minns när jag gick i höstadiet och var skoltrött, då sa min mamma att jag bara kunde göra mitt bästa. "- Mår du inte bra av det, strunta i det då men se till att du i alla fall får godkänt för det blir så mycket enklare för dig i framtiden". Jag är otroligt tacksam över detta, att mina föräldrar aldrig har satt sin kärlek till mig i mina prestationer utan i vad jag vill göra och vad jag mår bra över. Visst var det jobbigt när vissa kompisar fick en viss belöning när de uppnåt väl godkän i ett ämne, eller ännu finare belöning när de nådde mycket väl godkänt. Jag fick istället börja jobba tidigt och tjäna mina egna pengar för att kunna köpa de saker jag ville ha. Jag har trots detta från och till under livet trott att det var prestationerna som gjorde oss människor lyckliga, att det var det vi skulle belönas för. Det är ju så samhället är uppbyggt. Men nu vet jag med all säkerhet att det inte är så, eller kanske till viss del. Särskilt för en del människor. Men för mig måste lusten vara den drivande faktorn, inte vad jag får om jag når ett specifikt mål. Helt enkelt för att mina föräldrar har uppfostrat mig så. Detta kan ju ibland bli lite problamatiskt för jag har en livsstil som innebär att jag gör av med pengar, lust och pengar är inte alltid bästa kompisar men kämpar man tillräckligt hårt och gör rätt val är jag övertygad om att pusslet faller på plats. Nog om pengar för det är jag verkligen ingen exepert på. Men vad jag vill ha sagt med denna text är att vi alla måste våga drömma, låt ingen människa tala om för dig att något är omöjligt utan låt det sporra dig ännu mer. Jag drömmer om massor hela tiden, om hur jag vill bo, hur jag och A ska leva vårt liv tillsammans, hur många barn vi ska, vad barnen ska heta, vad jag ska jobba med, vart jag ska resa och vilka prylar jag ska köpa. Men det är också viktigt att komma ihåg att ha kvar fötterna på jorden, det blir så mycket enklare för dig i framtiden då, som mina älskade föräldrar hade sagt. Så våga dröm stort och litet och skriv ner dem i en fin anteckningsbok så blir det mer på riktigt, eller kanske ännu hellre här i kommentarsfältet. Dela med er så skapr vi en enda stor drömpott här, om ni vill förstås? Eller skriv om det på er egna blogg och sprid budskapet vidare. Här kommer några av mina drömmar: Jag vill bo precis här i denna lägnhet som vi håller på och skapar till vår drömlägenhet i flera år till (är lite trött på att flytta). Fortsätta utveckla Lovely Life. Göra en massa fina stylingjobb för olika kunder. Verkligen komma igång och få rutin på yogan. Resa till värmen i vinter. Få flera friska och fina barn tillsammans med Adam, minst tre max fem stycken faktiskt. Hälsa på min kompis Cecilia som bor i San Francisco. Bygga ett alldeles eget hus på den där platsen vid havet som vi älskar så. Uppdatera min garderob som just nu befinner sig i en kris. Bjuda vänner på långa middagar så fort vi är klara med renoveringen. Hitta en härlig kotorslokal här Göteborg, gärna med kombinerad butikslokal. Köpa en cykel. I want it all! ps. här och här har jag snuddat vid detta ämne tidigare om ni skulle vara nyfikna på att de vad jag drömt om tidigare.
