Idag fyller Ben ett år och det är alltid något extra med barnens ettårsdagar tycker jag. En sådan tydlig tidsmarkör. För man minns ju på pricken hur det var den där dagen när man själv födde barn. Ett år är dessutom lätt att minnas tillbaka på. Hur var den första tiden med bebis? Sommaren? Julen? Och så vidare. Jag kanske målar upp allt rosenskimrande nu med tanke på att jag är extra blödig och tacksam just idag men jag tänkte för mig själv när jag satt och matade Ben med frukostgröten imorse att detta är nog mitt lyckligaste år någonsin. Att jag fick tre barn ❤️ Och att mycket som känns bra fallit på plats under året. Träningen, hälsan, Borås, vardagen och prioriteringarna som småbarnsfamilj. En minut innan kalasgästerna kom igår plockade jag ihop en bukett och under tiden jag drack mitt kaffe och matade Ben nu imorse blev jag helt uppslukad av den. Sa jag blödig? Att Akleja kan vara så vacker? Löjtnantshjärtan som jag älskar så och som jag hade i min brudbukett. Denna ljusrosa variant är jag extra förtjust nu. Kan nästan inte hantera ljuvligheten utan att börja gråta. Och förgätmigej som växer vilt i vår trädgård. Tänk vad fint att allt detta ljuvliga blommar på Bens födelsedag. Han ska alltid få en trädgårdsbukett av mig oavsett hur lite han kommer uppskatta den sen när han passerar typ 8-9 år!? Efter frukost röjde jag undan i köket och diskade fatet som pavlovan stod på igår. Det fick min mormor och morfar när de firade silverbröllop den 27/11 år 1950. Tiden och livet ❤️ Tänk vad fint att vi får vara med. Sen blev det en skogspromenad. Ben sov, jag lyssnade inte på något förutom fågelkvitter och blev lycklig över att se alla ljusgröna granskott. Kom på mig själv med att gå och le brett. Vem är jag? Förgätmigej här i skogen också 💙 Nu ska jag sluta innan det går får långt med tacksamhetsdagboken här. Puss!
