Idag hade jag ett ynka möte inbokat så jag bestämde mig för att ta det på telefon i bilen mot Göteborg för jag var så oerhört sugen på att äta lunch på nyöppnade Café Imperiet. När bilen var parkerad och mötet avslutet gick jag med mycket förväntansfulla steg över kullerstenarna mot dagens lunch. Framme! Kände redan här i dörren innan jag klev in att detta var ett ställe helt i min smak. Eller det visste jag redan såklart för jag tycker att allt som Hugo och Hanna tar sig an blir magi. Men så kul att uppleva det och när ens förväntningar infiras. I mitten av lokalen stor en stor köksö fylld med råvaror och fika. Jag knep lokalens bästa plats vid det öppna fönstret så att jag kunde spana ut över innergården men ändå ta del av den härliga viben inne i lokalen. Jag beställde en dagens sallad som bestod av vattenmelon, fetaost, mynta, lufttorkad skinka, oliver, gurka och alepmpopeppar. 100% mys. En kock som grejar, en sovande hund och så en korg med baguetter. Härlig musik var det i maggrunden också. En styck salad du jour. Så god! Blev glad av Descartes citatet där på väggen. Njöt av min ensamlunch och begav mig sedan vidare i livet. Bara över gatan dock. Till Curiosité där jag hade några grejer undanlagda sedan förra(!) sommaren men som jag inte hämtat ut än. Tur att Ollie är så snäll. Han var precis hemkommen från en inköpsresa i England och visade mig så mycket fint. Som denna ägghållare från 1920-talet. Underbar! Ångrar att jag inte slog till på den. Får skicka iväg ett meddelande till Ollie kanske.. Älskar färgen på dessa skålar. Så insnöad på blått nu. Travar av fint i varenda vrå. Gulligt med de små pepparkvarnarna i korgen. Den här tian skålen var otrolig också. Men nu får det vara nog spanat för idag. Dags att gå vidare ner för gatan. Till Engelska Tapetmagasinet där jag skulle spana in några olika rutor. Är inne på det till vår framtida kökssoffa. Får ofta frågor om våra svarta gardinstänger i smide och de är alltså beställda härifrån. De tillverkas för hand här i Sverige och det är så fin kvalité och känsla i dem. Jag hittade ett så fint tyg från Colefax & Fowler. Blev såklart kär i den blå, tänk så fint som gardinlängder till en tunn svart smidestång. De andra färgerna var också magiska. Precis den där dämpade pastelltonen som är så vackert. Nu var lunchtimmen slut och jag körde hem med gardinprover och franska antikviteter i bagaget.
