I samband med att Alice var hemma och fotade dessa bilder var även Adam och barnen hemma och när vi var ute i trädgården allihop passade hon på att fånga oss på bild tillsammans. Dock lite problem med att få alla att kolla in i kameran samtidigt. Men vad gör det. Så glad över att ha några bilder där vi är samlade allihopa. Extra tacksam just idag. För det är på dagen två år sedan det där vidriga beskedet kom. Då var Elisabeth bara ett litet 13 veckors liv i min mage. Ett liv jag inte vågade hoppas på. Men som jag så innerligt önskade. Och Gillis var en liten 10 månaders pojke som var helt ovetandes om allt. Men ändå säkert helt medveten. Ibland vågar jag knappt tänka det. För jag är rädd att jag tar ut något i förskott och att allt är för bra för att vara sant. Men det gick bra. Allt blev bra. Allt är bra ❤️
