I fredags låg det ett paket i brevlådan. Redan innan jag öppnade det hade jag mina aningar vem det kunde vara ifrån. Finns nog ingen i hela världen som slår Sofia på Mokkasin när det kommer till paketinslagning. Bara själva momentet att ta sig igenom de olika lagren med papper, snören och till slut en vacker tygbit är som en present i sig. Mycket riktigt var det från Sofia och hon hade tänkt på mig när hon sträckläst denna bok och tänkt att jag skulle gilla den. Jag har ju nämnt både en och två gånger att jag inspireras så av Karin och Carl Larsson. Som tur är har jag inte läst boken innan så det passar ju perfekt att ha den nu när jag går i väntans tider här hemma. Handskrivet brev och så en torkad liten blomma från den 1/8 1942. Vissa presenter är helt klart mer från hjärtat än andra. Min dröm! Att ha en vävstol hemma. Min mormor hade en i källaren i deras hus, nu är huset dock sålt och hon bor numera i en lägenhet i ett seniorboende och jag minns inte vem som fick med sig vävstolen. Ska nog forska lite i det där. Men först ska jag lägga mig på soffan och läsa vidare. Tack kära Sofia ♡
