Igår kväll när jag stod och rörde ihop degen till de nattjästa surdegsfrallorna jag skulle förbereda inför morgonens bak kom jag på hur mycket jag njuter av att göra saker med händerna där sinnet och hjärnan behöver vara precis just där. Inte någon annanstans. Tiden försvinner samtidigt som det känns som att den står still och jag har svårt att slita mig. Varje liten lucka jag får lägger jag på att göra något med händerna. Gärna i trädgården. Hjälp vad mycket jag skulle kunna greja där. Kom på mig själv när svärmor kom förbi häromdagen och barnen var med henne en stund. Jag tog varken tag i tvätten nere i källaren eller passade på att göra något vilsamt, typ som att läsa en bok. Nej jag ställde mig och började beskära vårt plommonträd. Hann såklart inte klart men bara känslan av att göra något rejält var så tillfredställande. I sommar har jag även funnit kärleken i att måla fönster med linoljefärg. Jag behöver vara lite koncentrerad och det går inte att tänka på något annat samtidigt. Jag bara är i stunden. Absolut mest njutbart är det tillsammans med en kopp kaffe och med ett sommarprat eller podd i bakgrunden, inte i hörlurar. Doften av linolja slår allt. Blir lycklig varje dag jag möts av den i trappan påväg ner mot första våning där jag står och målar. Ge mig hundra fönster till och så kan jag stå där för alltid känner jag just nu. Återkommer med rapport när jag är inne på fönster nummer fem. Mitt senaste lilla projekt som jag lägger mycket tid på just nu är surdegen. Håller på och matar den. Blir lycklig när jag ser att den bubblar, när jag känner att doften är sådär mjölkigt len men samtidigt liite sur. Då är den perfekt. Nöjdheten när jag sedan gräddar en plåt med nattjästa frallor och hela huset fylls av doften av nybakt. I garaget står ett auktionsfyndat engelskt gammalt ekbord som blivit lackat någon gång på 1980/90-talet och jag längtar efter att få slipa bort lacken först med en grovt sandpapper sen med ett riktigt fint. Sedan ska jag olja in det men en neutral olja. Låta oljan få absorbera in och låta ekträt få andas och dricka på samma gång för första gången på flera decennium. Ja sådant mår jag så oförskämt bra av. Synd för mig och min familj att jag inte kan känna samma känslor inför att städa och vika tvätt. Ska bara göra klart allt först sen kanske städningen blir mitt nya kall i livet?
