I onsdags checkade jag och Cecilia in på Nobis Hotel i Köpenhamn. På vårt rum fanns bland annat min drömfåtölj CH25 av Hans J Wenger. När vi lämnat av väskorna begav vi oss till Nyhavn. Med siktet inställt på Apollo Bar. Hanna tog med mig och Alice hit när vi var i Köpenhamn i september och det blev genast ett av mina favoritställen här så jag ville absolut gå tillbaka. Snyggt inrett, trevlig personal, härlig stämning och god mat. Kan inte begära så mycket mer tycker jag. När det började skymma gick vi ut för att ta en sväng på stan innan butikerna stängde. Vi hann med ett stopp på Jane Koenig, Mini Pop Style och Beau Marché. Sedan åt vi en snabb middag, köpte med oss snacks till hotellrummet och kröp ner i deras krispiga lakan. Perfekt avslut på en dag för två gravida! Torsdagen började tyvärr inte lika bra som onsdagen avslutats. Jag mådde så himla konstigt, kände det redan på natten men tänkte att det skulle gå över om jag vilade en stund efter frukost, tog en nypa frisk luft och gick över gatan till Glyptoteket. Där ljuset var helt magiskt. Och trots att det var ganska mycket folk så var det så harmoniskt med alla gröna växter och den magiska rymden. Så snyggt att ha skrivbord ut från en bokhylla såhär. När vi strosat klart på Glyptoteket tog vi en taxi bort till Atelier September där jag så himla gärna ville äta upp den här avocadomackan som är bland det godaste jag vet men det gick bara inte så jag tog en taxi tillbaka till hotellet och sov hela eftermiddagen. Kvällen som egentligen skulle spenderats på Nr.30 med Hanna fick istället spenderas på rummet, i pyjamas och med room service. Tur för mig att jag hade med mig en av mina äldsta och bästa vänner som såg till att jag drack, fick i mig lite att äta och var världens bästa sällskap. Och tur för mig att vårt rum var så fint eftersom att jag spenderade mer tid där än i övriga Köpenhamn. Ledsen för ett opeppigt inlägg men det känns så dumt att låtsats om att allt med den här vistelsen var sådär "bloggperfekt" när jag låg på rummet den mesta av tiden och inte hann med hälften av allt jag ville se och uppleva under dessa dagar. Även fast jag egentligen är så himla tacksam över att jag fått må okej under min pågående cellgiftsbehandling kan jag inte låta bli att tycka så sjukt synd om mig själv att att några av mina sämsta dagar skulle infalla just precis den här veckan när jag sett fram emot denna Köpenhamnsvistelsen så mycket. Och alla hemska tankar som kommer när jag mår fysiskt dåligt och känner mig svag är inget jag önskar någon annan människa att känna, fy farao vad dom kan äta upp en inifrån. Nu mår jag som tur är lite bättre, är hemma i vårt hus med min familj och känner att det är precis här jag vill och ska vara just nu. Hoppas att ni har en fin helg och fyller den med sådant ni vill ♡
