Idag påbörjade jag den sista delen av min cellgiftsbehandling, nu får jag cellgifter en gång i veckan i nio veckor och första gången är nu alltså avklarad så jag har åtta gånger kvar. Jag vet att veckorna går fort men jag tror inte att jag behöver övertyga någon om att det finns roligare saker att ägna sig år än att besöka sjukhus stup i kvarten och få cellgifter med allt vad det innebär, därför tänker jag lite extra mycket på de där härliga sakerna i livet som jag älskar och som är min sporre och målbild för att ta mig igenom denna period. Här är några av sakerna jag längtar till så mycket att jag blir pirrig. Jag längtar till alldeles strax när jag ska göra sällskap med Adam och Hjördis som tänt en brasa i vardagsrummet och laddar inför ett avsnitt av Bron och Husdrömmar. Jag ska bara skriva klart detta sen kommer jag in med kaffe och glass. På onsdag har jag planerat att sitta någonstans på stan och jobba vid datorn hela dagen. Det var evigheter sedan och verkligen välbehövligt för både mig och min inkorg. Ska dricka gokaffe och äta smarriga grejer. När jag ser denna bild längtar jag även efter mina händer som icke gravid så att jag får på mina ringar igen. På söndag åker jag och Adam upp till Stockholm och det ska bli så härligt att strosa lite på stan (har skrivit en inköpslista), äta middag på restaurang, sova i krispiga hotellakan och att sen få klä upp mig lite inför Elle Decoration Design Awards för att träffa branschkollegor. Ett stopp på Vete-Katten för en semelfika är såklart ett måste. Har även lovat att köpa med mig hem ett gäng till mina semel-älskadne vänner. Jag längtar till att vårt kök är helt klart. Jag hoppas innerligt att jag och Adam får till en tripp till Köpenhamn nu i februari. Då ska jag beställa in precis allt jag är sugen på från Atelier Septembers meny och så skulle jag vilja testa någon ny restaurang någon kväll. Har ni några tips? Och så ska jag krama om Hanna om vi lyckas pricka in varandra. En långlunch på Beau Marche ska vi nog också hinna med. Gillis ska skolas in på förskolan snart och jag längtar så efter att få se hur han har det där och hjärtat går nästan sönder när jag tänker på när han öppnar sina armar mot mig när jag kommer och hämtar. Eller han kanske aldrig vill gå hem iofs men det blir gulligt det med Jag längtar till att jag kan börja så alla fröer och sätta mina dahliaknölar i jord. Den första värmande vårsolen. Jag längtar till att packa upp Gillis allra minsta babykläder, tvätta och vika in i den nya babyns byrå. Jag längtar till att få köpa ett nytt litet set, några snuttisar och ett gosedjur som jag ska packa ner i bb-väskan. Och så längtar jag till gravidyogan som jag ska börja i snart. Att få träffa och välkomna det lilla livet till världen som just nu ligger i min mage. Så nyfiken på vem det är ♡ Jag längtar till att syrenen blommar och att plocka in en bukett för att ställa vid diskhon. Att få ligga såhär och sniffa den nya bebisen i huvudet. Att få dricka det första glaset champagne och äta massa svåra ostar som man ska undvika vid graviditet. Målbilden är att inta detta i vårt nya kök med altandörrarna på vid gavel med baby i en vagga bredvid. Jag längtar till att få sätta tänderna (händerna?) i vår trädgård. Samla ett gäng vänner för en middag en sommarkväll i trädgården. Och att få samla ett stort gäng vänner och familj för att få ställa till med en kombinerad inflyttning/30års/livs/5 års bröllopsdags-fest. Det vore drömmen! Jag längtar till att få bada i havet och värma mig på solvarma klippor. Cykla! Allra helst på en Christiania bike med två barn där fram i lådan. Åka på vår traditionsenliga tripp till Helenekilde Badehotell men denna gången som en familj på fyra. Jag längtar till att få sätta på båda barnen flytväst (finns det något gulligare på barn?!) för att åka båt här vid vårt nya hem och kanske stanna till på Blomstermåla för lunch. Jag längtar till en kväll på champagnebaren Forssén & Öbergs uteservering med alla mina tjejkompisar. Och en evighetslång sommar med massor av kvällar på klipporna med våra bästisar på pickninckfiltar med räkor och kvällsdopp. Inget konstigt egentligen, mest bara livet vilket inte är så mycket begärt om man frågar mig. Pirret och peppen i kroppen jag känner nu är nästan löjlig.
