Jag vet inte riktigt vad som pågår just nu men jag gissar att det en en kombination av att folk har semester och därmed mer tid än vanligt och att jag har blivit mer "bjussig" i samband med YouTube klippen. För det var väldigt vad folk ifrågasätter just nu. Jag får frågor rörande min ekonomi, hur jag orkar flytta så ofta, hur jag kan med att renovera så mycket, hur jag egentligen mår, hur jag tänker kring plasten i barnens klämmisar och uppmaningar om att det är direkt dåligt att ge sina barn klämmisar. Och jag upplever att många av de bloggarna jag följer får samma sorts kommentarer just nu och ju mer man delar med sig av desto mer ifrågasättande kommentarer får man. Jag är i allra högsta grad medveten om kommentarsfältet är en öppen plats och jag förstår verkligen att man ibland kan känna för att ifrågasätta, kanske till och med tillrättavisa mig eller andra bloggare. Det är för det mesta bra och kan i många fall vara utvecklande. Men jag önskar att vi kan tänka att mitt (och andras) kommentarsfält är som ett fikarum på en härlig, kreativ arbetsplats. Vi är ett gäng som allihopa är här för att vi i grund och botten gillar saker som gör livet lite vackrare, ni återkommer för att ni finner inspiration här, kanske hittar en ny favoritrestaurang, kaklet ni letat efter i evigheter eller tips på hur man får till en fin blomsterbukett. Under årens lopp fördjupas vår relation och jag delar med mig av saker som sker i livet som inte alls har med inspiration att göra, jobbiga saker som gör att vi kanske gråter en skvätt ihop, men också galna saker som gör att vi skrattar, tappar hakan och skakar på huvudet ihop. Så förutom att vi inspireras ihop som är det primära på denna arbetsplats, utvecklar vi och peppar varandra. För att alla ska trivas så bra som möjligt håller vi en god ton mot varandra som det så rejält heter. Ibland kanske någon (jag) gör något som absolut kan ifrågasättas men då måste men tänka på det där fikarummet. Skulle ni sagt/frågat det rakt ut om vi stod öga mot öga och därmed även stannat kvar för att lyssna på svaret för att ni verkligen ville veta? Är svaret ja tycker jag att kommentaren i allra högsta grad är befogad och välkommen. Skulle ni däremot inte kunna säga det rakt ut i det verkliga fikarummet hör det inte hemma här i vårt lilla fikarum heller. Hoppas att ni är med på hur jag tänker. Jag själv använder mig av detta tankesätt när jag läser andra bloggar. Ibland tappar man ju hakan över andras val och sätt att formulera sig men man måste faktiskt inte ta ansvaret över att vara den som bär de där tonade kritiska glasögonen i kommentarsfälten. Eller förlåt, jag menar i fikarummen. Avslutningsvis vill jag även bara säga att för det mesta är mitt lilla fikarum här en så himla härlig plats och jag älskar att ni är så peppande och fina. Kanske är det därför jag tar åt mig så himla mycket när jag märker minsta lilla förändring. Så jag hoppas att det är något övergåendet. Puss & tack!
