Välkommen 2020! Hoppas att ni hade en fin afton och att ni känner hopp inför året som kommer. Jag är egentligen ingen person som brukar avge några konkreta nyårslöften men jag brukar skriva upp några mål/önskningar i en anteckningsbok som jag förvarar i mitt sängbord och som jag tar fram kring nyår för att kolla om de blivit uppfyllda under det gångna året och samtidigt skriva nya för det kommande året. Jag älskar den lilla ritualen. Jag brukar se till att sitta helt ostört, gärna med en kopp kaffe och ha det helt tyst omkring mig. Ingen musik eller något annat som kan få mina tankar att vara någon annanstans. Jag måste vara här och nu och helt ensam. Jag brukar aldrig dela med mig om vad jag skriver upp och vissa av punkterna kan jag glömma helt under året men av någon konstig anledning brukar det ofta visa sig att nästan allt går att "bocka av" när jag sitter och summerar året som gått för mig själv. När barnen somnat ikväll kommer jag göra min lilla ritual igen och jag har redan några saker som jag vet att jag kommer skriva upp, mycket kommer handla om återhämtning och att prioritera välmående, hitta den där åtråvärda balansen, säga nej när det inte känns 100 men också våga säga ja till sådant som känns bra i magen trots att det är lite läskigt, lägga tid på relationer och människor jag gillar lite extra och så försöka rusta upp mig själv lite igen. Mest själsligt men också kroppsligt i form av pilatsträningen som jag började med i augusti och som jag verkligen älskar. Kanske börjar jag till och med springa? Jag gjorde det mycket en period som yngre och minns att jag älskade det men sen har jag kommit av mig helt. Men tillbaka till det själsliga. En sak som faktiskt är en konkret nyårslöfte. Jag har nämligen bestämt mig för att gå och prata med en psykolog , terapeut eller någon annan form av terapi. Jag gjorde det vid några tillfällen i samband med att jag fick min cancerdiagnos men då var jag nog inte riktigt mottaglig för hjälp. Jag var bara så fokuserad på att klara allt och satt och hade svar på allt själv, vilket är väldigt typiskt mig. Att vara redig, klok, diplomatiskt och ett behov av att sätta ord på precis allt. Hitta lösningar och svar. Nu har krisen lagt sig, jag har återhämtat mig från den värsta sorgen men har samtidigt blivit en ny version av mig själv och mina tankebanor är andra än för några år sedan. Det kommer säkert bli skitjobbigt (såklart) men mest ser jag det som en present till mig själv. Låter klyschigt jag vet, men så känns det. Nu ska jag bara försöka hitta någorlunda rätt i djungeln bland terapiformer och psykologer där ute sen ska jag boka tid. Så. Hej 2020. Jag har ingen aning om hur du kommer bli men jag vet att du är mitt.
