Maj månad. Min månad. Månaden jag alltid haft som min absoluta favorit men som nu fått konkurrens av både augusti och september. Bra att ha flera favoritmånader tänker jag. Allt är så skirt nu, blommorna, löven, dofterna, smakerna, ljuset och sinnet. För mig är månaden förenat med äppelblom, ljusa solnedgångar, rabarber, födelsedagar som avlöser varandra, syrendoft, avslutningar som närmar sig, helgturer till sommarstället, fräknar på näsan, bröllopsdag, hundkex i dikena och hinkar med pioner hos varenda blomsterhandlare, löjtnantshjärta, liljekonvalj, skrubbsår, förgätmigej, fingerborgsblomma, förväntan, pirr, bubbliga uteserveringar mitt i veckan och doftexplosion i naturen. Vi skulle egentligen åkt till Paris nu till helgen för att fira våra födelsedagar. Jag bokade hotell och flyg när jag var nyopererad som en överraskning till Adam. Tyckte att vi båda förtjänade lite lyx och miljöombyte. Så jag fixade barnvakt och var så pepp men så för några veckor sedan fick jag från ingenstans en olustig känsla. Tanken på att jag och Adam skulle sätta oss på ett flyg kändes bara jobbig. Tänk om det händer något? Antingen med oss eller barnen. Jag vet att sannolikheten att något katastrofalt skulle hända är nästintill obefintlig. Men förmodligen är det min historia som gör att jag liksom inte kan lyssna till statistik utan helt enkelt lärt mig den hårda vägen att lyssna på min magkänsla. Eller så är det bara för att jag numera är mamma och tänker sju steg längre än tidigare. På gott och ont. Troligtvis en kombination av dem båda. Vi bokade i vilket fall som helst av resan och ska nu åka till Talldungen på Österlen istället. En helt annan typ av resa men det känns så himla mycket bättre och jag ser till och med fram emot att sitta i bilen med Adam utan några barn. Tänk att få sitta fram båda två, prata till punkt och lyssna på musik. Att sedan få tillbringa helgen på Österlen i majskrud och bo på Talldungen känns rätt i hela magen. För varför resa ifrån Sverige när det är som vackrast här. När vi kommer hem har jag fyllt 31 år, förmodligen fått några fler fräknar på näsan om solen varit framme, fyllt bilen med grejer från Blå Spaden, kanske hittat vårt drömlantställe och njutit såpass mycket av att bara vara vi så att vi längtar ihjäl oss efter barnen på vägen hem. Sedan görs sista rycket invändigt i huset innan inflytt, min pappa är här på besök från England, jag ska göra ett stort jobbsamarbete och den 31 maj firar vi 6-årig bröllopsdag och är även Boråsare på pappret igen. Herregud. Svindlande alltihopa ju.
