Jag har lärt mig den hårda vägen att jag ska lyssna på magkänslan mest, oavsett hur hemsk eller bra den där känslan är. Aldrig någonsin ska jag låta något annat eller någon annan ställa sig högre än den igen. Jag har blivit håröm. Från att inte varit det minsta håröm vill jag börja gråta och skrika rakt ut när barnen råkar ta ett lite för hårt grepp eller när jag ska borsta ut en tova. Jag kan ibland tappa ord eller säga fel men snarlikt. Då känns det som att min hjärna är någon annans som jag liksom inte kan samarbete med. Säkert en kombination av cellgifterna och den inre stressen och sorgen i samband med allt. Jag har oerhört svårt att lägga tid på saker som liksom inte leder någon vart och som tar tid från att.. Ja från att vadå? Leva livet helt enkelt. Som till exempel förutsättningslösa möten med människor eller företag man bara vet att man inte kommer klicka med. "Roliga" jobbprojekt som helt ärligt inte genererar så mycket pengar. Den tiden lägger jag hellre på att vara med barnen. Oro, ältande, dåligt samvete och stress är andra saker jag gärna inte lägger tid på. Jag har svårare att hantera vissa människotyper nu. Men jobbar verkligen på att försöka vara ödmjuk inför dem, inte låta de äta upp min energi samt att stå upp för mig själv och säga ifrån om det är något som skaver alldeles för mycket. Jag vill inte spendera en enda sekund till att tänka på allt man ska göra sen. Jag gör nu men ser samtidigt fram emot framtiden på ett lugnare sätt. Allt är bra och allt blir bra. Jag behöver prioritera att träna/yoga mycket mer än jag gjort tidigare. Jag tar absolut ingenting för givet. På gott och ont. Jag har om möjligt blivit ännu mer positiv. Vill hellre vara glad liksom. Jag har fått sämre tålamod och är mindre stresstålig. Jag skiter i att stressa. På tal om stress. Försöker eller vill inte få massa gjort samtidigt eller på så kort tid som möjligt. Jag hatar likbilar. Verkligen hatar. Måste försöka jobba bort det på något vis. Jag har två nya bröst. Jag har massa nya ärr. Jag skulle kunna hitta till vissa avdelningar och rum på Sahlgrenska i sömnen. Jag kunde inte skratta från magen eller känna den där bubblande känslan av lycka på ett himla bra tag men nu kan jag det igen. Så glad för det ✨ Jag är mer ödmjuk inför vad livet kan ta för vändningar. Jag har frikort/högkostnadsskydd för tredje året i rad. Jag njuter av livet exakt varje dag och är bra på att säga eller tänka det högt. Plus säkert massa annat som jag kanske kommer förstå längst med livets gång. Tack för att ni läste ända hit❣️
