Idag är första dagen barnen går på förskolan en hel dag. Eller mellan klockan 8.30 och 15.30 så inte riktigt en hel dag om man ska vara petig. Men dessa 7 timmarna känns som oceaner för mig. Herregud. Det var tre år sedan sist jag hade en riktig arbetsdag. Då jobbade jag med mitt egna företag och som content maneger på The Bond, var gravid med Gillis och hade inte en susning om hur livet skulle bli de kommande åren. Jag föreställde mig såklart men kunde aldrig ana hur det skulle bli på riktigt. Tur var väl det. För hade någon sagt till mig att om tre år skulle jag vara tvåbarnsmamma, fått ett hemskt sjukdomsbesked med allt vad det innebär, bott i ett hus vid havet och sedan köpt ett stort hus i min hemstad och flyttat dit hade jag kollat på den personen med chockat ansiktsuttryck, skakat på huvudet och börjat fnittra. Sen fått panik. Men nu sitter jag här i det där stora huset och blickar ner över gatan där jag gått så många gånger som liten. Uttjatat uttryck men man ska aldrig säga aldrig. Vi har haft en långsam inskolning på förskolan, mest för min skull faktiskt. Jag har varit tvungen att vänja mig vid att inte ha barnen nära hela tiden och jag är så tacksam över att jag äger min egna tid på det här viset. Även fast det ofta betyder jobb när de har gått och lagt sig och att jag tjänar mindre än om jag varit anställd någonstans men det gör mig absolut ingenting just nu. Jag vill inte gå djupare in i den diskussionen för det är ett extremt känsligt och personligt ämne men detta valet har jag gjort och bara det känns bra för mig och vår familj är jag nöjd så. Just nu. Man vet ju aldrig hur framtiden blir. För att inte famla bort mig totalt efter lämningen imorse tog jag tjuren vid hornen och började genast med att samla ihop underlag som ska in till revisorn, fakturerat för första gången sedan i april (jag vet - så dumt!) och så har jag bokat en tid med en it-tekniker som ska hjälpa mig med diverse problem som jag och min dator har. Jag kommer på mig själv med att vara så sjukt stressad när jag sitter vid datorn. Min hjärna är liksom inställd på att jag sitter och jobbar medan barnen sover så allt måste göras snabbt, snabbt så att jag hinner klart innan de vaknar. När jag råkar hosta lite för högt tänker jag att jag kanske råkat väcka något barn. Ja ni hör! Denna omställningen är så förvirrande för mig. Men nu har jag fått gjort mer på några timmar än vad jag brukar få på flera månader med barnen så när det var dags för lunch stängde jag igen datorn, föste undan anteckningsboken och den urdruckna kaffekoppen och öppnade kylen för att se vad som erbjöds och fixade iordning denna tallrik som blev så himla god. Jag stekte kål och sockerärtor i olivolja och salt, pocherade två ägg och la upp på en tallrik tillsammans med lite kallrökt lax, en halv avokado och toppade med citronzest, dill, ärtor salt och peppar. Och så mitt nya beroende, torkade blommor. Kan vi förresten ägna denna tallriksform lite uppmärksamhet? Varje gång jag är på restaurang och de serverar maten på en sådan här tallrik blir jag så lycklig så idag fick den agera lunchtallrik istället för tomatfat som vi annars använder det till och jag tror faktiskt att jag ska hålla utkik fler. Vill helst ha sex stycken likadana men jag har köpt den på loppis och det står inget under så det kanske inte är någon modell som det gjorts många av. Men det finns ju såklart andra varianter. Tygproverna som ligger här till vänster om tallriken är förresten till ett ett litet projekt som jag ska återkomma till snart. Men det får bli en annan dag för nu ska jag koka en kopp 15-kaffe innan jag promenerar iväg för att hämta mitt lilla zoo. Eller förlåt, jag menar mina två barn. Spretigt inlägg men min hjärna är spretig just nu så det fick bli så. Hoppas att ni har en fin dag!
