Förra veckan åkte jag till Nötö helt själv. Har aldrig hänt innan så det kändes mycket konstigt men väldigt härligt. Jag skulle egentligen åkt till Stockholm men av olika anledningar blev det inte av så jag bestämde mig för att åka till Nötö istället. Vädret såg ut att bli underbart och jag behövde arbetsro för att starta igång ett projekt. Så jag packade en kylväska med mat, en liten övernattningsväska till mig själv och satte mig i bilen. Kan eventullt bara vara småbarnsföräldrar som förstår känslan i att sitta och köra helt själv i en bil i två timmar. För er som inte har småbarn eller körkort kan jag berätta att det är ungefär som att meditera i två timmar. Fast bättre. Framme! Klarblå himmel, spegelblankt hav och så tyst att det nästan gick ta på tystnaden. Kan redan nu varna för ett extremt långt inlägg med nästan enbart naturbilder så jag ber om ursäkt på förhand till er som inte gillar det. Men först en matbild! Det var lunchtid så jag fixade en så god ljummen sallad. Baserat på detta recept men jag lägger även till matvete pga behöver lite matigare sallader för att bli mätt. Efter jobb vid datorn och ett telefonmöte gjorde jag något jag längtat efter att göra. Jag packade en väska och tog en promenad över klipporna till "mitt" björnbärs ställe för att se om det fanns några mogna och samtidigt få se den rosa blommande ljungen. Tur att jag kom iväg just förra veckan för det kändes som att det var sista sucken för ljungen. Det rosa i kombination med det blå havet och himlen och de karga klipporna är så fint tycker jag. Har jag en mental ålder på 65 år? Jag går på riktigt omkring och tänker på ljung!? Blir lite orolig för mig själv ibland. Stället ligger en bit ut på klipporna så in genom grinden ska jag. Ser ni kossorna och den ensamma segelbåten? Här i den skyddade springan mellan två öar finns björnbärsbuskarna jag brukar plocka ifrån. De flesta var till min förvåning inte mogna riktigt än men några fick jag med mig. Sen gick jag vidare mot nästa efterlängtade stopp. Orkar man med så vackert!? Jag slog mig ner vid klippan jag alltid badar ifrån och kom på att jag ju måste föreviga mitt nyfrissad hår innan jag doppade mig. Kände mig fin i mitt frisörfixade hår som snart skulle vara ett minne blott. För jag doppar självklart huvudet. Gärna flera gånger om för den riktigt härliga känslan med ett dopp uteblir om man inte doppat huvudet tycker jag. Doppade mig här. Tycker om att det finns naturliga trappsteg och så är tången bortrensad från botten. Det var friskt och ljuvligt i havet. Septemberdoppen är så lena på något vis. Dukade sedan fram kaffe, medhavd kanelbulle och några av björnbären jag precis plockat. Och en bok. Händer det här på riktigt? Svar ja! Solvarm klippa på det. Som en dröm! Sen hoppar vi fram till kvällen och min favoritrunda som en en del av Soteleden (etapp 5 för att vara exakt). Först går jag längst med vägen. Förbi kossorna som verkar ha en förutbestämd runda de går varje dag i naturreservatet. De är nämligen nästan alltid på ett och samma ställe beroende på tidpunkt. Sådant man tänker på när man är här. Ängen där lammen brukar vara om somrarna var klippt och tom. Saknade dem lite faktiskt. Jag har nytt träningslinne som jag gillar väldigt mycket. Detta från Röhnish! Sen svänger jag av från vägen och in genom grinden. Denna rundan är verkligen magisk kvällstid för då har man solen framför sig och allt blir gyllene. Här bland böljande ljung sprang jag. Efter en stund ser man havet igen. Denna platsen heter Soteskogsmyren och den är på riktigt magiskt. Känner det i hela kroppen varje gång jag är här. Efter myren kommer man till toppen av Ramsvikslandet och möts av denna utsikt som är lika vacker varje gång jag ser den. Vet inte hur många sådana här bilder jag har i telefonen. Säkert hundratals. Men det går inte låta bli. Sen badade jag igen. Och satt där på stubben och bara njöt samtidigt som solen höll på att gå ner i samma hav som jag precis fått bada i. Innan solen gick ner helt gick jag den sista biten hem. Ser ni månen? Efter en snabb dusch under tiden maten var på spisen tog jag på mig pyjamas och åt så himla god pasta med champinjoner, vitlök, persilja, äggula, parmesan salt och peppar. Hejdå och godnatt solen! Jag hade som plan att somna tidigt men fick feeling och satt uppe alldeles för länge och jobbade vid datorn. Eller vadå för länge förresten. Jag gör ju som jag vill på mitt ensamdygn. Vaknade hyfsat tidigt i vilket fall som helst och klockan 07.30 stod jag här på min yogamatta och mötte dagen. Haha, klyschorna haglar visst här. Ny dag men samma gamla vanliga runda. Färgerna!! Vyn känner ni igen nu. Denna gången var just denna del av stigen blockerad av de svarta kossorna som jag inte vågade gå för nära. Kändes läskigt OM de skulle bli sura så jag tog en omväg över klipporna istället. Sen mötte jag nästa gäng kossor. Dessa var dock inte direkt på stigen så det kändes safe att gå förbi på behörigt avstånd. Hittade fler mogna björnbär. Funderade på om jag skulle bada här eller vid bryggan. Var för hungrig så det fick bli vid bryggan. Efter att snabbt ombyte tog jag med knäckis och kaffe ner. Tog sats och gjorde bomben rakt ner. Grannarna mittemot måste ha skrattat åt den synen men jag bjuder på det. Att få ta på sig sköna jeans och en stickad tröja och äta en ordentlig frukost direkt efter ett dopp är bland det bästa jag vet. Önskar mig att få ha mer av det längre fram i livet. Efter ett otroligt jobbflow (fick mer gjort på 2h än vad jag vanligtvis får på en dag) var det dags för lunch på trappen. Körde på samma rätt som föregående dag men glömde inte ägg denna gången och la även till avokado. Sen var det dags att lämna detta drömdygn. Tack för den här gången Nötö! Kör aldrig bil utan bilsnacks. Det är viktigt.
