Jag tänker på att jag längtar efter att möta våren i Paris tillsammans med Adam. Doften av mimosa. Att jag gärna hade velat bo i Nice sen när vi blir gamla. Tänk så härligt vi hade haft det. Vår fyraåring som snart fyller fem säger till mig att han alltid vill vara barn och mitt hjärta smälter. Jag säger att det är klart att han alltid ska vara barn, att han alltid kommer vara min lilla bebis. Vi ser Love Story på kvällarna när barnen somnat och jag känner ett starkt sug efter att låta mitt hår växa ut och umgås mer på tumanhand. Sitta på en bar och prata ikapp, åka ut med båten och bara vara. Idag ska jag på mammografi och först tänkte jag att det inte var en stor grej men sen bröt jag ihop och insåg att det var en stor grej. Senast jag var på mammografi var när knölen jag känt i bröstet skulle undersökas. Jag glömmer aldrig när sköterskan sa efter undersökningen att det kan vara bra att skriva ner alla känslor och tankar i en bok. Det var då jag förstod. Det som jag innerst inne kanske anat men inte vågat släppa fram. Det är nio år sedan i år. Kan inte riktigt greppa att det har gått nio år. Tiden går och jag är inte så säker på att den läker alla sår. På ytan absolut men inte på djupet. Borde jag gått i mer terapi? Eller är det kanske inte så konstigt att stora sorger gör sig påminda då och då, trots att tiden går, trots att allt gick bra och trots att jag känner mig glad och tacksam för det mesta. Det känns inte alls så konstigt när jag tänker på det. Mest mänskligt. Jag sitter i väntrummet till mammografin nu. Så många kvinnor som kommer och går. In och ut genom dörrarna. Jag orkar inte låta de jobbiga tankarna komma utan sysselsätter mig med att klicka hem matchapulver jag läst ska vara vara så himla gott. Pulvret jag har haft är slut och jag har tänkt flera dagar att jag ska köpa nytt men det har inte blivit av. Men nu så. Jag längtar efter att få göra en kopp med skummad mandelmjölk. Kanske hinner jag köpa några kvistar mimosa efter undersökningen. I så fall ska jag ställa dem i vasen på köksön och njuta av dem samtidigt som jag leker med tanken på att någon gång få bo i Nice. Nu slog klockan 11:11. Det känns tryggt och bra. Livet hörni. Glad för varenda minut av det.P.S. Allt såg bra ut ❤️ Det blev en matchalatte on the go efter lunchen. Någon mimosa hittade jag inte men däremot franska tulpaner som fick följa med hem.
