Jag sitter vid köksbordet och jobbar idag, har precis hällt upp dagens andra kopp kaffe och håller på och skriver på ett inlägg som jag tänkte skulle bli något mer lättsmält än gårdagens. Men det känns konstigt att lämna gårdagens inlägg för det var väldigt många som kommenterade. Så det vill jag först bara tacka för. Det har varit en väldig mix i tankar och känslor bland dem. En del tänker ungefär som jag, vissa tackar för att jag lyfter det positiva och andra känner sig hånade. Det var absolut inte min intension att håna någon men jag förstod också att mina tankar eventuellt skulle uppröra, vilket jag också skrev. Så att ni inte håller med mig är helt okej men att anklaga mig för diverse saker känns inte okej. Jag anklagar ingen. Jag delar inte med mig av hela bilden här, dels av respekt för min omgivning men också för att jag inte orkar komma dragandes med massa oro, pekpinnar och risker hit och dit. Jag talar heller inte om vad jag gör för att bidra med det jag kan för det känns så himla självgott på något sätt och jag tror inte att vi behöver den pressen på allt det här. Man får lita på att alla gör det dom kan. Nu gäller det bara att sitta lugnt i båten, inte sprida onödig oro och vänta ut detta. För det absolut värsta kommer lägga sig, vi kommer gå vidare och nya stigar kommer trampas upp. Under tiden tänker i alla fall jag göra det bästa av situationen och fortsätta inspirera kring det. Hoppas att det känns okej. Kom ihåg att alla bär på något så var snälla och rädda om varandra. Hörs snart med ett inlägg där jag tänkte dyka ner i bloggarkivet lite. Kram!
