Jag sitter på tåget som susar ner igenom ett höstvackert Sverige från Stockholm mot Borås. Jag tänker ganska ofta att jag väldigt gärna skulle vilja bo på högt upp på en kulle med böljande ängar som vy någon dag. Tänk så underbart att följa årstiderna från en sådan plats. Jag gissar att det är min tidiga barndom i England som har ett finger med i spelet gällande den drömmen. Vi bodde nämligen så och jag minns att jag kunde stå i mina föräldrars sovrum som hade ett stort fönsterparti med den bästa vyn. Jag stod där och blickade ut genom fönstret bara vila blicken och tankarna på något. Ibland var det får i någon av hagarna, ibland skumpade det fram en traktor men oftast var det helt stilla. Förutom skiftningarna i naturen såklart. Min bror var och hälsade på vår pappa i England nu i somras och han tog en bild som slungade hela mitt sinne tillbaka dit. Jag har bett om att få framkalla den och sen ska jag jag sätta upp den på något bra ställe hemma så att jag kan stå och drömma mig bort i den. På samma sätt som jag stod och drömde när jag var liten.
