Via Weronica som hade ett intressant inlägg igår kring pressbilder och konsumtion hittade jag till just IKEAs pressbilder på deras februarinyheter och kände att jag liksom drogs in i dem. Mest på grund av den vackra miljön och all grönska och då blir ju det även så att ögonen stannar kvar och hinner se nyheterna också. Detta skåp med spegel var väldigt fint tycker jag. Men hade varit ännu finare som gammalt och trärent eller kanske målat i någon ljus blå/grön kulör. Här är det såklart sängen och sängkläderna de vill visa men jag ser mest ljuset och den underbara grönskan som letar sig in genom fönstret. Dessa snurrstolar hade jag förmodligen inte ens sett om det inte vore för den vackra lokalen, snickarbänken och grönskan. Ljuset! Så otroligt vackert. Och här skulle jag faktiskt även kunna tänka mig något av det som dom faktiskt vill få fram. Nämligen sängkappan. Den ser superfin ut tycker jag. Ännu en stämningsfylld vacker bild som gör att jag tycker att lampan är fin. Påminner lite om den klassiska ph lampan utan att vara en uppenbar kopia. Och tänk så härligt när man kan sätta en egenplockad bukett i kanna såhär. Lampan finns även som takvariant och även den är superfin. Blev positivt överraskad faktiskt. Men hade jag sett produkterna utan övrigt "lull" i form av vacker location, ljuset, grönskan och gamla grejer som liksom kompletterar det nya hade jag med all säkerhet inte tyckt att det var spännande överhuvudtaget. Men att skapa stämningsfulla och fina pressbilder är ju ingen nyhet och egentligen inget jag tänkte skriva vidare om i detta inlägg utan jag ville mest visa några fina nyheter från IKEA och under tiden jag skrev inlägget började jag fundera över det här med konsumtion. Vi har ju kommit till en punkt där att konsumera nytt anses dumt, fult och onödigt (om det inte är något som kommer hålla för livet vill säga) och att konsumera second hand anses som det bästa. Om man nu överhuvudtaget ska konsumera alls. Jag är helt för detta och tycker att all press, media och influencers har ett ansvar kring hur man pratar om konsumtion idag. Jag har alltid inrett med mestadels gamla grejer och har en naturlig kärlek till äldre föremål men det är också ett intresse jag haft hela mitt liv, delvis medfött men också något jag lagt oerhört mycket tid på. Tid som kanske inte alla har möjlighet eller intresse att lägga på just inredning. För att vara krass. Jag kan tycka att tonen och sättet vi pratar om konsumtion idag kan bli väldigt hetsk och det gör att vi skapar klyftor i vårt sätt att inreda. Det skapas liksom massor med "subkulturer" som inte lyssnar på varandra utan bara surrar på inom sig själva. Jag ser det i mitt dagliga flöde där jag exempelvis följer vintagentusiaster som får kritik för att de handlar för mycket loppis samtidigt som jag ser andra som delar ut förmånliga rabbatkoder till höger och vänster till nyproducerande stora företag samtidigt som hen visar upp vårens nya inredning i vardagsrummet. Som med all säkerhet byts ut till hösten, om inte tidigare. Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med dessa tankar. De är varken färdigformulerade eller färdigtänkta men jag tycker att det är viktigt att vi höjer blicken lite. Kanske helt enkelt låter bli att gå alldeles för långt i sin kritik och försöker se allt i ett lite bredare perspektiv istället för att dyka alldeles för djupt. För dyker man för djupt riskerar man ju att inte bli synlig alls för den breda massan. Är ni med på hur jag tänker? För att dra ett konkret exempel som inte alls handlar om inredning egentligen men som absolut går att applicera på det mesta vill jag dela med mig av en aha-upplevelse som jag var med om på gymmet för exakt ett år sedan, när flygskammen härjade som allra värst i mina sociala medier. Jag skulle gå och träna för första gången efter julledigheten och kom in i ett omklädningsrum där den ena var brunare än den andra och det pratades på hej vilt om de olika semestrarna alla hade varit på. Brasilien, djungelsafari, Thailand, Dubai.. Nästan alla hade varit utomlands och där stod jag i chock. Fick man ens resa? Är det okej att stå och prata såhär öppet om det? Inte ett gram flygskam fanns i det där omklädningsrummet som för visso låg i en av Göteborgs dyrare villaförorter men ändå. Jag var verkligen i chock och insåg sen på passet att världen jag vistas i här på internet kanske är lite för djupt under vattenytan. Men absolut ack så viktig. Såklart. Jag blir bara lite rädd när dyken blir för djupa och kritiken liksom ballar ur. Hur tänker ni kring konsumtion och inredning? Har tankarna förändrats under åren som gått? Och kanske mest intressant - har ert egna sätt att konsumera kring inredning förändrats något?
