På torsdag fyller jag 35 år och det känns som världens grej. Så definitivt. Såhär blev livet. Eller alltså allt kan ju fortfarande hända men för min del har jag landat i så mycket som jag faktiskt inte vill ändra. Bara förvalta och förädla. Drömmer inte om några fler barn, tänker inte på vart vi ska bo och vill inte byta jobb. Vill ”bara” att mitt lilla liv ska lunka på utan några större kriser eller sorger. Jag har absolut drömmar kvar som jag hoppas ska bli verklighet någon dag men grunden känns liksom stabil. Är det nu man kan förvänta sig en kris? Eller är jag inne i en kris? Haha. Kanske, kanske inte. Jag känner mig rustad i vilket fall som helst. Något jag däremot är helt säker på är att jag älskar att fylla år och att fylla 35 år känns stort och pirrigt. Jag är så glad över att få vara med och kommer på mig själv med att tänka på saker jag är tacksam över. Utöver det uppenbara och största. Att få dela livet med Adam. Våra barn. Vänner, familj, kollegor och andra viktiga personer. Glittret på havet och sjöarna. Solen som värmer min hud. Kaffet som smakar så gott. Vårt nya hus. Skogen. Den goda maten jag har möjlighet att äta. Alla vackra färger jag kan se. Dofterna. Att jag kan springa. Lyfta tungt. Fågelkvittret och måsarnas skri. Barnen, barnen, barnen. Som den födelsedagsälskare jag är har jag dedikerat den här veckan till att vara en födelsedagsvecka. Varje dag ska jag göra något litet eller stort för mig själv. Från mig till mig. Igår kom värmen på riktigt och även fast syrenen inte kommer blomma på mig födelsedag som den ibland kan göra är den på god väg. Sköna maj, jag älskar allt med dig. Kanske inte stressen, eller jo den också. För varför ska livet inte få explodera när naturen gör det? Bara att göra det man kan för att stanna upp och njuta mellan varven. När jag blir stor ska jag alltid ta semester minst en vecka i maj för att njuta fullt ut av allt.
