Klockan är 15.08 och jag sitter ner med lite ro i kroppen för första gången idag. Adam har varit borta hela veckan. Först Stocholm och nu i Lofoten sedan i onsdags. Att vara ensam med barnen tar helt klart på krafterna och jag är så imponerad över alla ensamstående. Tycker faktiskt att det blir mer hektiskt med åren att vara ensam med barnen. När de var små var vi som en flock som rörde oss i grupp. De somnade tidigt om kvällarna och man kunde få lite egentid efter det. Nu går det i ett. Dagen började med en tur till bageriet för att köpa frukostfrallor och bullar, sen iväg på tennisträning, vart är tennisracket? Vi blir lite sena. Nej Ben inte kasta bollar in till andra banor. Till godisaffären för att handla lördagsgodis efter träningen, ett stopp på leksaksaffären för att köpa födelsedagspresent till en kompis, hem för att äta lunch, slå in paket, lämna av Elisabeth på kalas, jag och pojkarna passar på att cykla och handla så slipper jag ha med mig alla tre i mataffären. Väl hemma möter Gillis kompis upp och det blir gråt i studsmattan för att Ben inte vill leka samma lek som de stora pojkarna. De hoppar på cyklarna istället och Ben sätter sig vid sin ritbok, jag gör en kopp kaffe och har kvar en halv mandelcroissant från frukosten. Jag tar ett bett och den smakar om möjligt ännu godare nu. Jag sätter mig med uppsikt över Ben med min croissant och kaffe och senaste numret av danska Elle som jag köpte i mataffären. Samtidigt spelas låten Se vad som händer sen och jag hinner tänka att det är en ljuvlig stund. Jag hinner bläddra klart i tidningen och Kl 15.22 är det dags att hoppa på cykeln för att hämta upp Elisabeth på kalaset som snart är slut. 14 minuter var det jag behövde. Tack. Ps. Jag har fortfarande mina randiga hemmabyxor och Adams cashmeretröja jag drog på mig snabbt för att åka iväg till bageriet med tanken på att byta om efter frukosten men det hann jag visst aldrig med. Undrar om barnen går med på att jag tar ett bad? Eller ska jag greja lite i trädgården? Vi får se. Ha en fortsatt fin lördag nu.
