Äppelblommningen är över och i kaffet hittar jag syrenblommor som fallit ner under frukoststunden vid syrenbusken. Förra veckan fyllde Ben, min sista bebis, 3 år. Han är alltså ingen bebis längre utan börjar på stora barnen efter sommaren när Elisabeth gör Gillis sällskap i skolan. Allt är såklart precis som det ska vara men jag kan inte låta bli att känna lite vemod. Typsikt mig. Igår kom regnet efter flera veckors sol och jag kände tacksamhet å naturens vägnar. Imorse var det underbart i skogen som var helt blöt efter regnovädret och en morgonsol som tackade för duschen. Vet inte alls vart jag vill komma men jag vill nog tacka denna ljuvliga maj för allt och mina barn som gjort mig till mamma. Jag vet inte om jag är redo för att inte vara en bebismamma längre men jag tror det. Vi säger så. Tack 🌸
