Igår när jag var ute och sprang i skogen gled tankarna iväg till tiden när jag cancerbehandlades. Jag tänker alltid lite extra på det just den här tiden på året. Jag fick nämligen min bröstcancerdiagnos den 10 oktober för åtta år sedan och så är dessutom oktober den rosa månaden. Överallt möts man av information och budskap om bröstcancer. Eller man kanske inte tänker så mycket på den rosa månaden om man inte är drabbad på något vis? Vad vet jag. Jag tänker på det varje gång jag tar fram bladspenaten med den lilla rosa symbolen på förpackningen ur kylen, när jag går förbi stadens skyltfönster där butikerna meddelar att en viss procent av försäljningen går till cancerforskningen, när jag slår på tvn och möts av en reklam som är så sorglig men samtidigt fin att jag bara vill brista ut i gråt. Tillbaka till min springtur igår. Jag tänkte på hur glad jag är över att jag faktiskt kan springa utan att det känns så värst jobbigt. Mest härligt. Känna hjärtat slå med bestämda slag, känna hur en svettdroppe försiktigt letar sig ner mellan brösten, hur huvudet känns lätt av adrenalinet och den friska luften. Jag tänker på att det är fint att kunna känna lycka över att se hur fina de gulnade löven är i kontrast till det gröna. Att få känna att det är skönt att springa i ett lätt regn. Hur underbart det är att komma hem där livet levs i allra högsta grad. Adam river ut vårt gamla kök, Ben leker med sina bilar på övervåningen, Elisabeth pysslar på sitt rum och Gillis och hans kompisar cyklar till och från varandra och har en pågående agenda där vi föräldrar inte är så delaktiga längre. På kvällen har Elisabeths kör konsert i kyrkan och efteråt följer min lillebror med hem och äter middag. Precis det jag önskade som mest när det var som värst. Ett helt vanligt livs levande liv med barn, familj och vänner, en stark kropp, ett öppet hus och ett glatt middagsbord. Utan att ha ont någonstans, att anpassa dagarna efter sjukhusbesök eller att känna hur en oro river innanför bröstet. Att jag får vara med och leva mitt drömliv. Det känns så oerhört lyxigt, speciellt såhär i oktober🩷 För några år sedan startade jag denna insamling och jag passar på att uppmana till att vara med och bidra där eller på något annat vis till cancerforskningen. För den räddar liv.
