Här sitter jag vid skrivbordet och kände för att skriva av mig lite. Solen skiner och barnen leker i rummet härintill. Jag vet att vi har en värld i kaos här utanför men jag kan inte låta bli att tänka på några extra fina saker jag registrerat den gång veckan. Instagram svämmar över av massa god mat, människor verkar vara i harmoni över att jobba hemifrån och kunna baka surdegsbröd mitt på dagen, planera kvällens middag och ha tid att dela med sig av sina recept. När vi är ute och går eller cyklar en sväng i kvarteret är folk ute i sina trädgårdar. Jag möter andra föräldrar och barn som också är ute och sysselsätter sig, planlöst. Ingen stress någonstans. Man umgås, hittar på saker ihop, går på upptäcksfärd, pysslar och struntar i att kolla ner i telefonen. Igår stannade vi till vid den stora fotbollsplanen vid en gymnasieskola här vid oss och den är nästan alltid folktom efter klockan tre. Men igår var det fyra vuxna och säkert tio barn som sprang omkring och skrattade. Någon försökte lära sig cykla, andra jagade en boll, några höll på med någon slags springtävling där den vuxen agerade tunnel och några stod bara och pratade. Alla såg så glada ut. Ingen stress så långt ögat kunde nå. Det gjorde även oss glada och barnen iakttog fascinerat barnen och föräldrarna som lekte ihop. Mittemot oss har vi en blomsteraffär och jag ser hur folk stannar till på ett annat sätt, tittar på alla fina blommor utanför och kanske till och med går in. Inte bara bud som körs ut eller jäktade människor som snabbt ska köpa en blomma. Och oj vad alla springer, alltså motionslöper. Passar på när de ändå kan och solen är framme. Igår hade jag, Alice och Hanna en 11-kaffe dejt över ett FaceTime samtal. Vi satt allihopa med varsin kopp kaffe, jag med en bit banankaka till, Hanna med en kanelbulle och Alice med en banan för att ladda upp inför en löprunda. Det var så himla mysigt! Det hade vi nog aldrig gjort om det inte vore för världsläget just nu. Då hade vi tänkt att vi får prata nästa gång vi ses, för nu är det bäst att passa på att göra något annat. Hela tiden den där stressen över att leverera. Jobba. Framåt. Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med detta inlägg men jag vill nog säga att jag tror och hoppas att det kommer någonting bra ur det här. Om vi höjer blicken lite. Trots att det såklart är fruktansvärt när det skördar liv och sprider rädsla och oro kring både hälsan och ekonomin. Det önskar man såklart ingen. Men om det kan komma åtminstone en bra grej ur det här känns det hela inte fullt lika hopplöst tänker jag. Men jag är å andra sidan expert på att tänka positivt och är ingen människa som varken oroar mig eller stressar så vill ni slänga en bajsmacka på mig går det bra. Jag förstår om man har svårt att se det positiva i det hela och jag vet att vi absolut inte sett slutet på denna kris än. Men detta är nog en överlevnadsstrategi jag har i det hela. Och oavsett vad så funkar det för mig. Hoppas att ni har en bra kväll framför er nu. Vi ska laga lax i ugn och det längtar jag efter. Puss & Kram
