Jag såg ett så underbart svar som Gert Wingårdh skrev till en följare som ifrågasatte om det inte var störande och opraktiskt att ha en slamfärgsyta inomhus. Hans svar löd: "älskar kattens rosafärgade tassar hennes vita strumpor lånar faluton, det praktiska är ett hot mot all poesi" och det var som att tusen polletter föll ner i huvudet på mig samtidigt som änglarna sjöng. En aha-upplevelse utan dess like alltså. Han satte ord på mitt sätt att inreda, renovera och delvis leva med bara några få ord. Det praktiska är ett hot mot all poesi. Halleluja och tack för dessa kloka ord Gert. Att det dessutom är en framstående arkitekt som skriver detta gör orden och meningen med dem liksom ännu starkare för mig. Det praktiska får inte ta över i varken ett hem eller ett liv för då finns det ingen plats för poesin och visst är det poesin vi minns? Bild på vårt sovrumsfönster när vi bodde på Linnégatan, hjälp jag älskade de där rosa gardinerna och all poesi de skänkte när morgonljusen letade sig igenom.
