Igår fyllde jag 37 år och jag vaknade till skönsång och konfettiregn. Syrenen i vår trädgård slog ut och jag fick så fina presenter. Bland annat det fina armbandet med små, små körsbär av pärlor som skymtar på min handled. Att Elisabeth suttit och gjort det med sina små fingrar på fritids får mig att bli alldeles blödig. På tal om blödig så fulgrät jag på ett sätt när jag läste upp kortet som Adam skrivit till en tavla jag fick. Ska visa er den när den sitter uppe sen. 37 år. Man har ändå några år på nacken nu. Tacksam för det 🤍
